Jag har i dagarna läst ut Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari och tänkte ge den en kort kommentar här på bloggen. Detta är långt ifrån Bergs första bok men jag har tyvärr inte haft någon möjlighet i att sätta mig in i vad han skrivit tidigare. Av bokens baksidestext får jag veta att han är fd. yrkesmilitär och att han sedan flera år tillbaka är bosatt i Afrika. Han har under flera år talat med olika forskare och snickrat ihop en egen populärvetenskaplig lunta om hur han tror att människans ursprung kan se ut.
Boken inleds med människans evolutionära historia och en stor del av boken läggs på att beskriva människans närmaste släktingar bland primaterna. Framför allt så är det bonobon som Berg framhäver, en primat som till skillnad från schimpansen i stort sett aldrig bråkar utan hellre löser konflikter med sex.
Trots att Berg gång på gång pekar ut det farliga i att falla för vad som brukar kallas för den ”naturalistiska fällan” (även uttryckt som att är inte får betyda bör, t.ex. så spelar det ingen roll om våldtäkt är naturligt förekommande eftersom det ändå inte bör accepteras) så känns det som att boken ändå vilar på en form av naturalistisk argumentation, dock ständigt med en brasklapp att vi själva ansvarar över våra liv, inte vår biologi. Dessa argument får ändå en viss tyngd och stundtals kan jag vända mig emot argumentation som ibland känns dåligt uppbackad. Det ska dock sägas att Berg för det allra mesta är ytterst öppen med forskningens osäkerhet kring området människans natur.
Bonobo
Desto mer intressant blir det när boken tar sig ann de första civilisationerna och de mekanismer som gör att dessa samhällen leder till sjukdom, ojämlikhet och krigiskhet. Här känner jag att boken blir en blandning av Daniel Quinns Ishmael och Jared Diamonds Guns, Germs & Steel. Lättillgängligt och bra.
Framåt slutet kommenterar Berg det onaturliga och stressande i vårt nuvarande samhälle, att vi lider brist på den form av gemenskap som människan evolutionärt gjort sig beroende av och det ohållbara i vårt levnadssätt. Han pratar flyktigt om paleokost kontra modern kosthållning och spekulerar kring hur vi försöker återproducera de omständigheter som vi är betingade för genom moderna, konstgjorda medel.
Boken slutar som så många andra med en relativt positiv ton utan att Berg riktigt har adresserat det ekologiskt ohållbara i vår situation och hur detta hänger samman med agrarsamhället, maktkoncentration och domesticering. Detta kan dock inte ses som bokens huvudpoäng. Berg strävar snarare efter att måla upp en positiv bild av den mänskliga naturen som kan stå i kontrast till den krigiska själviska människa som Thomas Hobbes och nyliberalerna tar för givet. En ganska skön upplevelse för den som har lätt för att tappa tron på mänskligheten.
Stundvis känner jag att detta är precis den bok som jag själv skulle vilja skriva och stundvis vänder jag mig mot den biologiska determinism som boken uttrycker, främst i frågan om relationen mellan könen. Om du vill ha en lättillgänglig text på svenska som behandlar det socialt ohållbara i vårt ojämlika och massifierade samhälle på genomgående sätt så rekommenderar jag absolut denna bok.
Mer om: Recensioner
<< Sektrisk?
