Situationist Edge

Under den senaste veckan har jag och en vän diskuterat principer. Jag får ofta höra av folk runt omkring mig att jag måste vara en väldigt principfast människa som håller mig borta från droger och animalier (inte för att jag är ensam om detta, de flesta jag känner lever ju faktiskt på samma sätt).  Trots att en principfasthet skulle gå hand i hand med att jag för det mesta tenderar att falla mot en rättighetsbaserad etik snarare än utilitarism så får jag alltid dåliga vibbar av ordet ”principer”.

I min tankevärd tyder ett principfast tänkande på att man har slutat ompröva sina beslut, att man en gång tänkt till och format en princip som man sedan lever efter. Konsekvensen som jag tycker mig se av detta är att när man väl väljer att bryta mot sin princip så gör man det på de mest extrema sätt man kan komma på. Jag har haft vänner som slutat vara veganer genom att gå ut på restaurang, köpa en fet stek och sedan på vägen hem köpa på sig bacon och grädde till frukost. Jag känner folk som droppat ur straight edge för att bli tvärfyllon eller sprutnarkomaner. Vad detta pekar på för mig är att när en princip råder i ditt liv så knyter du upp så mycket av dig själv i denna princip att du riskerar att förlora alla de argument och attityder som förde dig till din princip från första början. Principen ersätter alla anledningar som du haft från början. Du är inte drogfri för att du tycker droger är dåligt utan för att du är straight edge. Om du då slutar vara straight edge har du ingen anledning att behålla din tidigare attityd mot droger.

Min andra invändning mot principer är att de antyder att vi kan svära oss fria från hyckleri. En av de första Crimethinc-texter som jag någonsin läste handlade om att vara en hycklare och även om jag vid det tillfället inte var särskilt mottaglig för texten eftersom jag inte förstod vad Crimethinc var i övrigt så har poäng som görs i texten grott inom mig. Texten börjar med den befriande sammanfattningen:

Today it is impossible to avoid hypocrisy in any struggle against the status quo.

Det betyder självklart inte att det är dåligt att sträva efter höga mål som kanske inte alltid på en konsekvent sätt kan förverkligas. Det dåliga ligger snarare i ifall vi låter oss själva avskräckas av våra högt uppsatta mål. Jag har träffat så många människor som inte ens försöker minimera sitt intag av animalier t.ex. på grund av att de inte tror att de kommer att kunna uppnå en principfast vegetarianism. Principfasthet kan ibland tolkas av omvärlden som en fördömande attityd mot de som inte följer samma livsstil. Detta har jag ofta upplevt varit andras tolkning av mitt val att leva drogfritt. Att sträva efter höga ideal är självklart något att sträva efter, missförstå mig inte. Vad jag vänder mig mot är snarare när vi försöker svära oss själva fria från all den skit som samhället utsätter oss och andra för systematiskt. Ingen kan påstå sig vara ett helgon i den här världen, alla har vi vår händer smutsiga på något sätt eller i något led. Med detta vill jag inte heller säga att vi alla är lika skyldiga till hur världen ser ut eller dess orättvisor. Jag är inte lika skyldig till avskogning som VD:n för ett skogsbolag. Men att försöka uppnå någon form av moralisk renhet tänker jag inte ge mig in på.

Vad har jag då istället för principer för att vägleda mig under mitt tionde år som drogfri? Jag tror att det är viktigt att förankra våra övertygelser i ett kontextbundet tänkande där vi ständigt omprövar våra antaganden utifrån nya erfarenheter. Det som kändes relevant för en ung vit amerikansk man som kallade sig straight edge i början av 80-talet behöver inte ha någon form av relevans för någon som idag anammar straight edge i en helt annan del av världen. I min drogfrihet avkräver jag ständigt mig själv en anledning att agera på det sätt jag gör, på samma sätt som jag skulle förvänta mig att någon annan ifrågasätter sitt val att dricka. Jag frågar mig vad drogfriheten har för konsekvenser både i stort och smått och jag väger detta mot alternativet. Än så länge har jag aldrig kommit fram till en situation då det skulle vara bättre för mig att välja annorlunda.

Kanske är detta att begära för mycket. Det kanske inte är rimligt att vi ska tänka över alla våra val i alla situationer. Men jag förespråkar inte heller en princip att undvika principer. Endast att vi inte fastnar i tankebanor som gör att vi inte längre behöver tänka. När vi inte tänker förtvinar vår förmåga att argumentera för det vi en gång trodde på och till slut så faller vi som ett korthus.

Mer om: Drogfrihet, Veganism