Hej CUF!
Vi har insett att ni har någonting gemensamt med oss utöver era färger. Ni vill ha det som i Frankrike. Det vill vi med!
Det finns inget så som social otrygghet för att bryta ner människors hopp på ett samhälle som i själva verket bara är ute efter att utnyttja dem. När vi alla insett att arbetsköpare egentligen inte bryr sig ett skit om oss utan bara är ute efter att tjäna pengar på vårt arbete kommer vi sluta smöra så jävla mycket för att få ett jobb. Då kan vi istället ägna oss åt livets goda som att hänga ut i miljonprojekten, snatta käk, bränna bilar och kasta sten på snuten. När vi inser att samhället inte bryr sig om oss annat än som medel mot ekonomisk tillväxt kan vi äntligen kapa den soggiga gamla navelsträngen och se den verkliga konflikten som ligger latent i alla moderna samhällen, nämligen konflikten mellan de som lever på att äga och de som överlever genom att sälja sig själva.
Tack CUF, storpolitikens egna clowner, för att ni avtäcker och lyfter fram denna konflikt. Genom kris föds förändring och i de mest desperata situationer kan folk utveckla nya band till de som de har någonting gemensamt med på ett materiellt och konkret sätt. Det är när bilarna inte längre brinner i Biskopsgården utan i Örgryte som en verklig transformation av samhället kan påbörjas. Det är tack vare politik likt den ny själva för som de symptomatiska småuppror som härjar förorterna kan skifta till en verklig klasskamp.
Jag vet inte om ni som vi ser en tydligt röd tråd från Corbusiers betong-ghetton till dagens franska insurrektionella rörelser, men jag är säker på att den goda tanken ligger och lurar någonstans. Generationer av utanförskap har skapat en ny fransk underklass som berörs på ett mycket relevant sätt i Det Stundande Upproret. Det är svårt att bortse från kopplingarna mellan de upplopp som härjat franska förorter och de lagar som förvägrar ungdomar någon form av trygghet på arbetsmarknaden. Det är lite som peta smuts i ett gammalt sår sår sett i relation till utanförskapsproblematiken. Kanske skulle CUFs nästa drag vara att imitera Sarkozys fascistoida politik för att verkligen elda upp folk (mer eller mindre bokstavligt). Er politiska satir har ju än så länge varit en riktig 10-poängare.
För jag är, ärligt talat riktigt avundsjuk på att jag inte kom på tanken först, det är ju genial situationism! Att skapa ett ungdomsförbund med åsikter som är så rakt åt pipan att man tvingar folk att reagera. Att själv ta på sig clown-näsan utan att invänta omvärldens reaktioner, att medvetet dumma ner sitt eget språk på ett näst intill dadaistiskt vis och ge sig ut på en cirkusturné genom en valrörelse full av retorisk akrobatik, smidig som en kamel på skridskor.
Stort tack till er CUF och ert hårda arbete för att visa upp vad parlamentarisk politik egentligen handlar om: de rika ska bli rikare, politikerna ska motivera varför och alla andra ska bara hålla käften.
Mer om: Arbete
