Drogfrihet är ett allt för kraftfullt vapen för att slösas bort på att få mer tid och pengar över till tv-spel eller keps-samlande, det är en frihet med mer inneboende potential än att bara avstå från att göra något. Straight edge i sin tur är alldeles för dynamiskt och användbart för att reduceras till några enkla regler. Oavsett om du är redo att utmana dina förutfattade meningar om vad straight edge är eller inte, oavsett om du har varit, är eller funderar på att bli straight edge så bör du läsa Sober Living for the Revolution.
Sober Living är en antologi som sammanställts av Gabriel Kuhn (läs en intervju med Gabriel ang. boken här) och som i våras gavs ut på PM Press. I boken finns gamla texter och manifest såväl som nya intervjuer och perspektiv. Tanken är att sammanfoga olika sätt att förhålla sig till straight edge på ett politiskt sätt, oavsett om det handlar om queer, anarko-primitivism, kommunism eller feminism. Sober Living ger en uppsjö av perspektiv på vad straight edge är, har varit och skulle kunna bli, med nedslag i olika sammanhang på olika platser och vid olika tidpunkter sedan begreppet myntades för nästan 30 år sedan. De personer som vi får möta har gemensamt att de alla har en ambition med vad de vill att straight edge, punk och radikal politik ska innebära och hur dessa begrepp kan samspela.
Bland de mest intressanta texterna urskiljer sig Bending to Stay Straight, en novell skriven av medlemmarna i Point of No Return där straight edge analyseras noggrant ur ett anti-imperialistiskt perspektiv. Som ett amerikanskt medelklassfenomen som exporterats till den övriga världen förtjänar straight edge en omtolkning för att inte bli en del av ett kulturimperialistiskt system. De sätt att uttrycka sig och relatera till drogfrihet som känns meningsfulla i Washington kommer inte att upplevas på samma sätt i Sao Paolo eller Göteborg. Det ursprungliga behöver med andra ord inte alltid vara det bästa.
Det finns inom amerikansk hardcore en stark betoning på individualism som även kritiseras. Straight edge har ibland dragit åt ett religiöst renlighetstänkande där den ensammes styrka höjs till skyarna. Är dessa uttryck, hämtade ur den priviligierade amerkanska medelklassungdomens frustration något som vi bör eller vill spinna vidare på? I Bending to Stay Straight utmanas dessa traditioner.
Det faktum att ett band tagit sig tiden att sitta ner och analysera straight edge med sån ingående precision är imponerande. Är det någonting som vi skulle kunna få se idag överhuvudtaget? Helt ärligt: hur ofta vågar vi vanligtvis ge oss ut på den här sortens analytiska resor? Hur ofta unnar vi oss att ta ett steg tillbaka och verkligen tänka över vad vi gör och varför istället för att bara fortsätta att agera ut det som förväntas av oss? Är det inte väldigt ont om nytolkningar och väldigt mycket business-as-usual inom straight edge?
När jag växte upp under det gågna decenniet i Linköpings hardcorescen var ingen särskilt intresserad av dessa frågor, eller av straight edge för den delen. Det kändes som en reflex att alla kids skulle genomgå några år som straight edge innan de blev myndiga och kunde börja lyssna på Bruce Springsteen och vara bittra över livet som de andra gubbarna. Ingen kände väl därför att det var värt att gå in på den här sortens djuplodande diskussion. Tvärtom fanns en viss skepticism gentemot straight edge från de som varit aktiva på 90-talet, något som jag kan förstå när jag läser Sober Living och de redogörelser som behandlar 90-talets självgoda, smygkristna och militanta straight edge-tolkningar.
Vi som sökte en politisk tolkning av straight edge hade inte mycket till förebilder på den här tiden. Kanske letade jag inte tillräckligt mycket (detta var innan internet kunde servera allt du kan tänka dig och lite till bara genom några knapptryckingar), men det som vi erbjöds var i stora drag kvarlevorna av 90-talets straight edge rörelse. Jag minns att R.A.M.B.O. gjorde ett starkt intryck på mig när de besökte Linköping men utöver detta så fanns det i stort sett bara Good Cleans Funs ironiska posi-core och Earth Crisis militanta straight edge att dra inspiration från.
Som jag skrivit i tidigare texter så är det något underbart att straight edge såväl som hardcore är obundna och löst definerade begrepp som ständigt kan omtolkas. Det svåra är att dessa omtolkningar inte nödvändigtvis behöver föra oss framåt. För detta behöver vi diskussioner kring dessa begrepp för att kunna sålla det som är bra från det som är mindre bra. Jag tänker inte längre köpa några paket-deals där man får stå ut med lite självgodhet, kristna referenser eller sexism för att kunna vara en del av en drogfri rörelse. Vi behöver inte den skiten, det finns så pass mycket bra att ta av att det inte är några problem att bygga något som vi verkligen backar upp fullt ut.
Tyvärr verkar det som att det än så länge kommit fler positiva kommentarer på denna bok från icke-straight edge kretsar än från själva straight edge hardcore-rörelsen. För mig visar det på en rörelse som slutat tänka kritiskt och som inte är villig att förändra något som man anser funkar. Har de ungdomliga visionerna gott oss förlorade? Har vi tappat tron på att vi faktiskt kan göra någonting av den här scenen? Är vi för lata eller för bekväma för att ta ett steg utanför de tankebanor som vi följt i åratal på ren reflex?
När vi blivit så pass översvämmade av elektronisk information att vi snart knappt kan skilja ner från upp så är det viktigare än någonsin att det finns en diskussion kring vad straight edge (och punk och hardcore för den delen) egentligen är. Sober Living är en bra startpunkt för denna diskussion. Hade jag kunnat få höra de röster som jag nu kan ta del av via Sober Living när jag var yngre så hade jag sparat en jävla massa tid som jag lagt ner på att experimentera med olika inställningar till straight edge och radikala åsikter. Varje generation av kids ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt, men det gör inget om de hittar nya sätt att tillverka och använda hjulet på. När vi nu har så mycket information överallt och hela tiden så handlar det återigen om att sålla det som är bra från det som är dåligt.
Så vem ska prata med kidsen? Ska vi förvänta oss att de själva ska kunna hitta rätt direkt i ett enormt informationsflöde eller hjälpa dem genom att visa på möjligheter? Jag kan bara erbjuda mina egna erfarenheter men genom Sober Living kan vi ta del av kunskap och erfarenheter som för vår rörelse är ovärderlig eftersom den ger insyn i så pass många olika sätt att tänka, så passa vitt skilda människors erfarenheter av drogfrihet och radikal politik. Om vi inser att saker ständigt förändras och vågar se detta som en möjlighet snarare än en risk så finns det ingen hejd för vad vi kan åstadkomma tillsammans.
Läs Sober Living for the Revolution online eller köp den av PM Press.
Mer om: Drogfrihet, Framsidan, Kultur, Recensioner
