Jag drog mig ganska länge för att se The Cove. Mest för att jag kände att den inte skulle kunna visa mig något jag inte redan visste fanns och dels för att jag var rädd att den bara skulle göra mig arg och uppgiven. I mina dagar har jag sett många dokumentärer om djur som lider, hålls instängda och mördas, det är sällan särskilt upplyftande, men ibland behöver man påminna sig själv om hur verkligheten ser ut för miljontals individer.
The Cove är en oerhört välgjord film. Bilder och musik vävs samman i ett nät av känslor som drar med en ner i delfinernas verklighet. Och visst är det som vi ställs inför hemskt. 23 000 individer som varje år brutalt mördas, det är absolut vidrigt.
Men under tiden som jag tittar på filmen så funderar jag mellan tårar och tandagnisslan på varför man valt att göra just denna film. Varför just fokusera på dessa delfiner? Samtidigt som dessa 23 000 delfiner mördas i Taiji, Japan, mördas nämligen 70 miljoner kycklingar enbart i Sverige för att bli mat. Vart är deras verklighet representerad? Vad motiverar den enorma mängd känslor och de enorma resurser som filmmakarna lagt ner på just dessa delfiner?
Det som man återkommer till i filmen är delfinernas självmedvetande och intelligens. Även detta är mycket rörande. Men till syvende och sist så är det egentligen en enda sak som gör att delfinerna är lite mer värda än de där miljontals kycklingarna: de uppvisar likheter med oss.
Inom många former av etik erkänns vissa djur rättigheter. Det man i dessa fall letar efter är drag som gör de mer lika människor: självmedvetande intelligens etc. Detta betyder att även när vi sträcker ut en hand till andra djur så gör vi detta på våra egna villkor och ger först och främst hänsyn åt de djur som mest liknar oss. Det är bekvämt. Vi kan relatera till dem och det är inte svårt att undvika att äta dem. Vi har därför lättare att applådera de som bryter lagar för delfinernas skull (som t.ex. Rock O’Barry i The Cove), men när Kieth Mann för trettioelfte gången fritar ett gäng råttor från en forskningsanläggning så är han fortfarande en terrorist.
Aktivister som Kieth Mann har inte heller ett filmteam med top-of-the-line utrustning för att kunna smyga in och filma vad som försigår på Huntingdon Life Science, eller inom grisindustrin. Även om Djurrättsalliansen får Guldråttan för Ett liv som gris-kampanjen så är det ju rätt långt ifrån en Oscar.
Man får med andra ord hoppas att de som ser The Cove tar tillfället i akt att tänka ett varv till kring sitt eget förhållande till djur och rannsakar sitt eget beteende innan man spyr galla över barbariska Japaner. Ett bra första steg kan vara att försöka sitta igenom hela Earthlings utan att känna att du har någon del i det du ser…
Mer om: Djurrätt, Recensioner
<< Katastrofen
