Det är något som man knappt behöver motivera. Alla hatar väl snuten? Men just eftersom det är så självklart är det värt att titta närmare på. Det som är lättast för oss att hata är ju tyvärr oftast bara symtom eller avknoppningar av en högre ondska och så är fallet även med snuten.
Vi lever i ett samhälle där mycket är oss förnekat. Vi kan inte skapa verkliga gemenskaper som utmanar statens konstruerade gemenskap eller försörja oss utanför den monetära ekonomin utan att mötas av repression. Vi påminns om detta varje dag när vi tvingas arbeta bara för att berättiga vår egen existens. Vi är så insnärjda i ett system av beroende, skapat av allt mer detaljerad arbetsfördelning, att vi luras att tro att detta är det enda sättet att leva. Pappersvändaren måste vända papper så att han får pengar att köpa mat för så att matförpackaren kan behålla sitt jobb och köpa hemelektronik som importeras av pappersvändarens företag. Snuten måste finnas där för att se till att ingen kommer på något smidigare sätt att göra saker på.
Vi påminns om denna ordnings hegemoni om vi försöker ställa oss utanför systemets gränser (vilka ibland, men inte alltid sammanfaller med lagens gränser). Om vi inte vill betala hyra och köpa mat importerad från andra sidan världen utan bara leva, om vi inte vill välja mellan olika märken av platt-tv-apparater utan vill göra andra val som för oss känns mer relevanta men som faller utanför samhällets accepterade gränser. När vi tar våra första steg utanför dessa gränser så vet vi redan vid resans början att det en dag plötsligt kommer att stå en snut (eller oftast flera) i vår väg.
Hegemonins tolkningsföreträde säger till oss polisen finns till för att skydda oss från varandra, men vad vilka dessa andra som vi ska skyddas från egentligen är för några är en högst subjektiv fråga. Ingen polis ingriper när makthavare tar beslut som får förödande konsekvenser eller när arbetsköpare trampar ner på arbetare. Det är inget snack om att snuten finns till för att bevara den rådande ordningen. Det är en illa dold hemlighet, det är skåpmat.
Vi hatar snuten eftersom vi av dem påminns att vi inte är tillräckligt betrodda för att få leva våra liv efter eget huvud. De påminner oss om att vi inte tillåts driva bort nazister från våra egna torg. Vi påminns om att vi inte längre har möjlighet att själva lösa våra konflikter och skapa vår egen rättvisa utan att gå via överhetens rättsmaskineri.
Vi hatar snuten eftersom de precis som oss angriper symptomen på ett samhälle som tappar masken på grund av sin egen brist på jämlikhet. De påminner oss om att inte ens de som säger sig har makten har makt nog att lösa de konflikter som vi ställs inför i samhället.
Det vi hatar i snuten är makthavarnas våldsmonopol och vår egen maktlöshet inför samhällets intryck på oss. Vi läser dagligen om vad som händer i samhället utan att ha möjlighet att på ett substantiellt sätt påverka. Vi påminns om vår maktlöshet och hur mycket vi egentligen är beroende av överheten. Genom snutens agerande cementeras den hierarkiska ordning som vårt samhälle baseras på. Snuten är piskan som håller oss i led, men handen som svingar den är statens hegemoniska maktmonopol.
Mer om: Anarkism
<< Ismael
