Att rösta eller inte

Det är en vanligt förekommande åsikt i anarkistiska kretsar att man inte bör rösta i parlamentariska val. Eftersom det är valår i år vill jag passa på att utmana denna åsikt.

Jag ifrågasätter inte på något sätt att parlamentariska val inte kan leda till verklig, långsiktig förändring till det bättre. Om så vore fallet så skulle det ju vara olagligt som Emma Goldman påpekade redan för länge sedan. Vi kan som det gamla argumentet lyder inte rösta bort de riktiga makthavarna i riksdagsvalet. De som sitter inne på den verkliga makten är de som sitter inne på kapitalet. Kapitalismens demokrati är en stålars en röst.

Men att inte rösta kommer inte heller det att förändra någonting. Inte ens om en extremt stor andel av svenska folket avstod från att rösta skulle den representativa demokratin vackla. Valdeltagandet i omröstningarna till EU-parlamentsvalet har varit skrattretande lågt men slutsatsen av detta blir inte att vi borde gå ur EU eller att det är något fel med den demokratiska processen. Så länge det inte finns ett ”realistiskt” alternativ till den demokratiska process som vi redan har kommer inte ett skifte att äga rum.

Somliga argument mot att rösta går längs RAF:s linje och hoppas på att ett fascistiskt samhälle ska frambringa en revolt. Men i så fall borde man väl snarare rösta på Moderaterna istället för att avstå helt från att rösta? Problemet med fascistiska stater är ju självklart också att de specialiserar sig på att motverka uppror genom repression, åsiktsregistrering och en hel massa annan skit som vi ser allt för mycket av redan idag. Riksdagsvalet finns och det har verkliga konsekvenser som inte går att blunda för, därför behöver du också på ett eller annat sätt förhålla dig till det.

Att inte se till de verkliga förändringar som riksdagsvalet leder till känns en smula trångssynt. Marginalen i förra valet var inte jättestor till borgarnas fördel. Hade vänsterblocket vunnit hade lagförslaget om att skrota den svenska pälsindustrin legat kvar och förhoppningsvis vid det här laget börjat implementeras. Borgarnas politik har på ett ytterst konkret sätt påverkat de människor på samhällets botten som fått allt svårare att få socialbidrag, a-kassa, dagisplats, vård och arbete (för de som faktiskt tror sig vilja ha jobb). I detta fall börjar man nästan själv undra hur mycket det ligger i stereotypen av anarkisten som en medelklass-dropout.

Ditt missnöje med det politiska systemet är berättigat. De ljuger, de skiter i dig, de fuskar bort din veckopeng. Men det missnöjet måste få ett verkligt utlopp. Tycker du att valet är bullshit så gå till din närmsta vallokal och skriv det på väggen i två meter höga bokstäver, skriv en text eller berätta för folk i din närhet om varför representativ demokrati är ett spel för gallerierna. Det viktiga är som alltid vad du GÖR och inte vad du avstår från att göra.

Den verkliga politiken äger rum varje dag i våra vardagsliv. Varje dag tar vi ställning till olika microåsikter eller fattar större beslut, tar till handling om situationen kräver det. Dessa individuella val flyter samman i kollektiva rörelser och idéer med potential att förändra oavsett vilka som sitter vid makten. Detta är den verkliga kampen som kommer att leda till stor förändring. Lokal organisering och kamp är det som kommer att få systemet på fall, att vi alla slutar ställa upp på att ta deras skit.

Mer om: Anarkism, Framsidan: längst upp