I den diskussion som uppkommit kring inlägget ”My further disillusionment at Dead Fest” kände jag behovet att vidare utveckla vad jag menar genom att definiera vad jag menar med ”motkultur”.
I korthet skulle man kunna säga att jag definerar subkultur som potentiell bärare av politiska budskap medan en motkultur är politisk i sig själv.
En subkultur existerar som ett undersegment av majoritetskulturen och efterliknar i många aspekter denna kultur. En subkultur kan därför på samma sätt som majoritetskulturen vara baserad på ett köpande och säljande av varor, en idoldyrkan, elitism, sexism etc. Med hardcorescenen som utgångspunkt kan vi identifiera samtliga dessa företeelser. En spelning tar ofta formen av en liten marknad där produkter som producerats just för denna lokalt existerande efterfrågan säljs utifrån marknadsekonomins principer. Vi uppehåller oss med band och artister som lockar oss och idoliseras på samma sätt som rockstjärnor. Precis som i övriga samhället ges män större utrymme, vissas åsikt väger avsevärt tyngre än andras.
En motkultur å andra sidan definieras genom dess strävan att distansera sig från de delar av majoritetskulturen som man uppfattar som föråldrade, förtryckande, korkade etc. Genom att försöka bryta ner gränserna mellan de som skapar och de som iakttar kan vi uppnå en ny form av deltagande som vi förnekas inom majoritetskulturen.
Nästa steg blir att vi även tillåts delta i definieringen av vår egen kultur genom att undvika att institutionalisera kulturen utan istället hålla en öppen diskussion kring omtolkningar. Ett intressant exempel på detta är Straight Edge som aldrig definerats tydligare än genom några textrader av Minor Threat för snart 30 år sedan, men som likt förbannat finns kvar som en kulturell strömning. Ingen kan säga sig ha tolkningsföreträde inom Straight Edge om vi inte låter dem ta den rollen.
Inom en motkultur tillåts vi inte bara tillfälligt experimentera med utan även befästa alternativa identiteter, organisationsmönster, förebilder och livsstilar som utmanar majoritetskulturen. Vi kan utforska nya sätt att förhålla oss till varandra som uppmuntrar tjejer, yngre och andra grupper som tystas ner inom majoritetskulturen att ta mer utrymme. Motkulturen vill inte vara ett steg mot vuxenlivet inom majoritetskulturen utan vill istället befästa ett tydligt alternativ.
Det är därför recensenter från från Close Up så väl som den lokala blaskan inte ska tillåtas något tolkningsföreträde på vad som är bra hardcore, vilka är de att komma och berätta för oss om det sojm vi själva skapar? Det är därför jag inte vill att Raised Fist ska vinna en grammis eller något annat musikpris, vad är ett pris mer än en klapp på huvudet från det kulturella etablissemanget och ett försök att avväpna och inkludera en ny kulturströmning i de mediokras skara? Åt helvete med sånt!
Mer om: Kultur
