Jag ögnade just igenom zinet ”Dealing with distractions” som delades ut vid protesterna mot klimattoppmötet i Köpenhamn. Zinet vill bemöta argument om grön kapitalism och söka verkliga lösningar på klimatproblematiken. Jag läste det främst för den text av Derrick Jensen som fått stark kritik från John Zerzan mfl. (mer om det i ett annat inlägg kanske), men snubblade även över en del andra intressanta texter. De flesta var väldigt bra men en text skriven av Manchester No Borders stod ut som en smula ogenomtänkt.
Texten som heter ”Overpopulation: letting capitalism off the hook” driver tesen att ”överbefolkningsargumentet” skiftar uppmärksamheten bort från kapitalismen som utgör det verkliga problemet i klimatfrågan. Jag var villig att acceptera att man inte enbart kan fokusera på frågan om överbefolkning, våra problem att anpassa oss till vår omvärld sträcker sig så pass mycket längre än så och jag tror att de grupper som ser överbefolkning som den enda orsaken till klimatförändringar är ganska begränsade. Att överbefolkning däremot är ett problem tvivlar jag inte på. Men det är inte en rot till problemet utan ett symptom och om man lägger ytliga argument i sin motståndares mun visar man egentligen bara på att man gillar att göra det lätt för sig.
Vidare argumenterar texten att ”överbefolkningsargumentet” är sexistiskt och rasistiskt. Visst lyckas man visa på att idéer om överbefolkning har används i negativa syften, t.ex. av rasbiologer eller för att motivera tvångssteriliseringar. Men detta visar inte på något sätt att det skulle finnas något oundvikligt rasistiskt eller sexistiskt i att mena på att överbefolkningen är ett betydelsefullt problem. Om Malthus som först förde fram idéer om överbefolkning i slutet av 1700-talet var en skitstövel eller inte bevisar inte heller någonting här och nu. Det är sant att de grupper som tidigare lobbat för minskad befolkningsökning främst försökt få svarta eller invandrade kvinnor att kontrollera sitt barnafödande, men det innebär inte att en framtida argumentation skulle ta samma vägar. Inte heller behöver ”överpopulationsargumentet” spilla över i nationalism och restriktiv invandringspolitik som det har gjort i Storbrittanien.
På det hela taget försöker texten att dumma ner sin inbillade motståndare genom att framföra argument som är irrelevanta och ogenomtänkta. Istället för att framföra ett övertygande argument satsar man på ”guilt by association”-taktiken. Man får en känsla av att textförfattarna fastnat i ett humanistiskt tankesätt som leder dem i ett cirkelresonemang inom gränserna för vårt ohållbara samhälle, det finns ingen djupare analys av vårt samröre med naturen eller ens hur vi på ett hållbart sätt ska lyckas mätta 6.8 miljarder människor. Genom historien har människan ökat jordens bärkraft för människor genom olika påhitt som i grund och botten inneburit att vi har trängt undan andra arter eller överexploaterat resurser.
På samma sätt som Manchester No Borders vill få oss att se kapitalismen som det verkliga problemet som ligger bortom överbefolkningen så vill jag att vi ska se ytterligare ett steg längre. Överbefolkningen är ett problem och ett symptom på något större, nämligen ett samhälle som förlorat känslan för biologiska gränser. Humanismen har fått ett oförtjänt gott rykte sedan upplysningstidens filosofer utropade människan till ny gud och vetenskapen till ny religion. Vad den egentligen representerar är ett av de sista stegen i en utveckling som har fört västvärlden bort från en ömsesidig relation med sin omvärld och mot en mekanisk värld full av resurser som ska utnyttjas på effektivast sätt.
Att inte erkänna överbefolkningen som ett problem är att acceptera den teknologi som krävs för att uppehålla den enorma befolkning som vi har idag. Jag har personligen svårt att se hur det skulle hänga ihop med ett konsekvent tänkande kring mänsklig miljöpåverkan. Om man inte ser genmodifierad mat, industriellt jordbruk och kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel som ett problem så kan jag förstå att man inte heller ser något problem i den mänskliga befolkningsmängd som vi har idag. Men då hör man inte heller hemma i ett zine som Dealing with distractions utan utgör själv en distraktion.
Mer om: Ekologi, Primitivism
